WeBible

1 - Varer mine efterföljare, såsom ock jag Christi.

2 - Käre bröder, jag prisar eder, att I tänken på mig i all stycke, och hållen det sätt, som jag eder föresatt hafver.

3 - Så vill jag, att I veta skolen, att Christus är hvars och ens mans hufvud; men mannen är qvinnones hufvud; men Gud är Christi hufvud.

4 - Hvar och en man, som beder, eller propheterar, och hafver något på hufvudet, han skämmer sitt hufvud.

5 - Men en qvinna, som beder eller propheterar med ohöljdt hufvud, hon skämmer sitt hufvud; ty det vore icke annars, än som hon vore rakad.

6 - Vill hon icke hölja sig, så skare ock håret med af; nu, efter det står illa att henne är håret afskoret, eller afrakadt, så hölje sig.

7 - Men mannen skall icke hölja sitt hufvud; ty han är Guds beläte och ära; men qvinnan är mansens ära.

8 - Ty mannen är icke af qvinnone; utan qvinnan af mannenom.

9 - Och mannen är icke skapad för qvinnones skull; utan qvinnan för mansens skull.

10 - Derföre skall qvinnan hafva ena magt på hufvudet, för Änglarnas skull.

11 - Dock är hvarken mannen utan qvinnone, eller qvinnan utan mannen, i Herranom.

12 - Ty såsom qvinnan är af mannenom, så är ock mannen genom qvinnona; men alltsammans af Gudi.

13 - Dömer vid eder sjelfva, om det är dägeligit, att en qvinna beder Gud ohöljd?

14 - Eller lärer icke naturen eder det, att enom man är vanheder, om han hafver långt hår;

15 - Men qvinnone är ära, att hon hafver långt hår? Håret är henne gifvet till att skyla sig med.

16 - Är det ock någor ibland eder, den i detta ärendet enträten är, han vete, att vi hafve icke den seden; och icke Guds församlingar heller.

17 - Men detta måste jag befalla: Jag kan icke prisa, att I tillhopakommen, icke till förbättring, utan till förvärring.

18 - I förstone, när I kommen tillhopa i församlingene, hörer jag att ibland eder är skiljaktighet; det jag ock väl endels tror.

19 - Ty ibland eder måste ju vara parti, på det de rättsinnige skola varda uppenbare ibland eder.

20 - När I nu tillhopakommen, så håller man då icke Herrans Nattvard.

21 - Ty då man skall hålla nattvard, tager hvar och en sin egen nattvard framföre åt; och den ene hungrar, den andre är drucken.

22 - Hafven I nu icke hus, der I uti äta eller dricka mågen? Eller förakten I Guds församling, och skämmen dem som intet hafva? Hvad skall jag säga eder? Skall jag prisa eder? Häruti prisar jag eder intet.

23 - Ty jag hafver undfått af Herranom, det jag ock eder gifvit hafver: ty Herren Jesus, i den natten, då han förrådder vardt, tog han brödet;

24 - Tackade, bröt det, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen, som för eder brytes; detta görer till min åminnelse.

25 - Sammalunda ock kalken, efter nattvarden, och sade: Denne kalk är det nya Testamentet i minom blod; detta görer, så ofta I dricken, till min åminnelse.

26 - Ty så ofta I äten af detta bröd, och dricken af denna kalk, skolen I förkunna Herrans död, tilldess han kommer.

27 - Hvilken nu ovärdeliga äter af detta bröd, eller dricker af Herrans kalk, han blifver saker på Herrans lekamen och blod.

28 - Men pröfve menniskan sig sjelfva, och äte så af det brödet, och dricke af den kalken.

29 - Ty den ovärdeliga äter och dricker, han äter och dricker sig sjelfvom domen, icke åtskiljandes Herrans lekamen.

30 - Derföre äro ock månge svage och kranke ibland eder, och en stor del sofva.

31 - Ty om vi sjelfve dömde oss, så vorde vi icke dömde.

32 - Men då vi dömde varde, så varde vi näpste af Herranom; på det vi icke med verldene skole fördömde varda.

33 - Derföre, mine käre bröder, när I tillhopakommen till att äta, så bide den ene den andra.

34 - Men hungrar någor, han äte hemma; på det I icke tillhopakommen till fördömelse. Det andra vill jag skicka, när jag kommer.